Har varit lite dålig på att uppdatera det sista men nu får vi hoppas på en bättring! Har nu börjat piggna till efter att varit sjuk ett tag. Nu är jag åter igång med läsningen och det är mycket som förbryllar mig även denna gång, nu är det boken
Att fånga lärandet som bearbetas.
Man beskriver i boken att när ett nytt arbetsätt kommer i ropet finns det stor risk att överföringen stannar vid kopiering. I detta fallet handlar det om Reggio Emilias pedagogiska dokumentation. Varför är det så att den pedagogiska dokumentationen oftast stannar vid att man samlar barnens alster på väggarna? Pedagogisk dokumentation slutar ju inte där...
Man beskriver
"Målsättningen är att synliggöra barns kunskapsskapande och olika kompetenser och att förändra den egna pedagogiska praktiken."
Av detta är man inte i närheten när man enbart producerar och sätter upp saker på väggarna. Varför är det så att dokumentationsarbetet oftast stannar på vägen? Det är sällan man verkligen sitter ner och reflekterar över dokumentationen eller tar den tillbaka in i barngruppen.
Jag tror att för att föra in detta arbetssätt i förskolan behöver pedagogerna börja i liten skala. Inte djupgå i allt utan i något. Men för att detta ska kunna fungera behöver vi stöd, i hur vi ska gå tillväga och dels kan mer reflektionstid behövas. Det är ett tidskrävande arbete och jag tror att det är många som inte gör det i brist av tid. Men någonstans behöver vi också prioritera den tid vi har, finns det tid som vi själva kan styra över i vardagen för att göra vår verksamhet bättre? Alla behöver inte göra allting samtidigt!
Therése